Efter att ha legat i sängen och hört regnet slå mot fönstret klev jag motsträvigt upp när klockan ringde. Jag åkte upp till vår stuga i Gräftåvallen i går kväll så ambitionen att komma ut tidigt på fjället fanns. Efter att ha ätit en tallrik gröt och druckit en kaffekopp hade regnet avtagit och solen kikade fram. Vid arbetsdagens start, kl 8, klev jag ur bilen vid foten av berget. Himlen var blå, solen sken och den vind som tog i lite hårdare i byarna kunde jag njuta av när jag tog mig upp för berget och blev varmare och varmare för varje steg. Väl uppe på kalfjället tog vi en paus. Hundarna spända av förväntan och jag med en lycka som spred sig i kroppen – jag älskar vidderna, jag älskar ensamheten, jag älskar tystnaden, jag värdesätter att vara här och nu och låta tankarna vandra dit de vill. Dessa stunder ger mig värdefull tid för reflektion som oftast landar i en justering på något sätt, en justering till det bättre, i livet; i jobbet eller privat. Undrar vad denna förmiddag med fågeljakt för med sig? Det vet vi först när det landat, men jag är fyllt med energi och tillbaka i stan på kontoret efter en snabbkorv i Myrviken till lunch.